Torsdag kväll....

Ligger i soffan och tycker synd om mig själv. Av 31 dagar i månaden är det jag som lägger barnen minst 25 kvällar, jag ska behöva ta mig upp ur soffan som jag precis lagt mig i och borsta tänder,göra välling mm mm ni vet... Har allvarliga funderingar på att låta ungarna vara vakna tills Daniel kommer från träningen, men det finns inget skönare än när det blit tyst i huset.. Men varför känner jag inte så på helgen?? Då vill jag inte att ungarna ska sova, utan då vill jah ha dom i soffan tillsammans med mig... Konstigt det där, men det är väl bara pallra sig ur soffan och få dom i säng..
Ha en bra kväll!
KRAM