Det ända som hörs i detta hus är tre snygga killar som snarkar, varför är jag vaken? Jag har fått kortslutning och har glidit in i mitt gamla jag. Jag ska till gymet och inta löpbandet med stora älgkliv och minnas tillbaka på min fotbollstid, när alla kalla mig för älgen. Inte var det för att jag trippa fram, utan jag resonerar att allt går fortare ju större kliv man tar.. Jag är stolt av mig själv, sitt sprang jag 35 min på löpbandet idag ska jag springa 40. en älg kanske inte blir av med all sin kondis ändå? För er låter säkert 35 min lite? Men för mig som knappt tagit ett löpsteg på 10 år, är faktiskt det bra gjort tycker jag själv=) I tisdags kändes det mycket lättare oxå, självklart höll jag på spy på slutet när jag råkade ändra löpbandet till backe, men jag sprang och sprang och klarade mitt mål på 35 min.. Idag blir det 40, sedan blir det jobb, inskolning core ikväll och fotbollsträning för Fille! Jo min älskade hantverkare kommer och hjälper mig oxå. Jag har en egen som jag kan ringa till, så Nonno kommer och hjälper mig att borra ikväll!!
Vi ska som sagt försöka få lite rutin i den här familjen, så vi har varit så duktiga att köpt en tavla som vi skriver matlista på eller det är första veckan.. Så duktiga har vi varit, men vi glömde att man ska handla in allt senast måndag så man slipper gå och handla som idag tex.. Men en början är alltid bra.
Bilden är ett bevis från Philip hur han och Fabbe bli passade när mamma inte är hemma!!
Jag vill vara redo för slask, och få gå några meter bakom Daniel så jag har köpt mig ett par gummipjuck. Antar att ni fattat att Daniel skäms för allt, så nu kommer jag få gå själv, när jag själv vill=) Bara dra på sig stövlarna.
Jag tycker dom var fina och nätta för att vara ett par gummistövlar.
Fille har inte vart så snäll mot sin bror, så han fick sätta sig och läsa ett tag..
Fabbe älskar hjälmar av alla slag, går gärna med dom jämt på sig om han får. Om ni tittar noga på hans arm ser ni vad storebror gjort. Han ställde alltså Fabian naken i mål och dundra på med bandybollen. Till svar fick jag:
Inte ett dugg synd om mig, men jag tycker ändå att det är det=) Förstår att utbrändhet finns i flera barnfamiljer. Jag tycker verkligen det här är jobbigt att först jobba, hämta Fabian (idag hemma) sedan hämta Philip. Har absolut inte kommit in i rutinerna med allt än så det var bara att gå och handla mat, hem för att laga denna förbannade maten som inte fattar att den ska lagas själv. Daniel inte hemma, men det är vi vana med, men just idag och bara några dagar kan han väl vara hemma på em/kväll och hjälpa en stackars mor som inte kommit in i rutinerna än!! Känner mig lycklig som har så mycket kvällspass och helg ändå när det ska vara såhär.. Jaja kommer väl in i allt om ett par dar!!
idag när det var min sista dag som mammaledig för alltid, det har bara varit grått och grått inte som när bilderna togs.. Jag förstår att himlen har haft sorg, tror det har varit väldigt roligt att titta ner på mig när jag sprungit förvirrad och letat mössor vantar nycklar hockeytrunk mm mm.. Men har aldrig lyckats glömt någon av barnen och det är faktiskt väldigt starkt jobbat av mig. Nu kommer säkert himlen skratta ännu mer när den ser mig som mest förvirrad och ska lämna två barn på två olika ställen, men tack och bock att det bara är varannan vecka, för varannan vecka kommer Daniel lämna. Men en sak ska ni veta, hur förvirrad och glömsk jag än är så har vi ALLTID kommit i tid och det ska vi fortsätta med.. Jag kommer sakna min och Fabians kamp varje dag om vem som har mest vinnarskalle, kommer sakna alla hans rackartyg på ett sätt, men kommer tycka det är som att ha semester att bara få jobba.. Kommer sakna Philips pussar varje morgon när han går hemifrån, han har blivit så stor men ändå så liten.. Pussa mamma gör man bara när ingen ser, så kommer aldrig få en puss på fritids! Ja det har varit otroligt jobbigt men ändå lärolikt att fått vara hemma så länge med barnen.. Vi kommer fortfarande att ha många lediga dagar tillsammans eftersom jag kommer jobba mycket kvällar men vi har ändå tagit ett steg längre här i livet.. Så from nu kan ni kalla mig arbetskvinnan, jo en sista sak, i snitt har jag jobbat 110 timmar i månaden sedan Fabian var två veckor, så helt mammaledig har jag inte varit..
Jag är nöjd, men vi väntar på ett par converse till Fille oxå.. Han bestämde sig igår att han ville ha dom, han har haft beslutsångest om han ville ha converse eller dom blå hummel som Fabbe har.. Nu kan iaf våren komma till våran familj när det gäller skor och jacka, eller Daniel skulle behöva en vårjacka men det får vänta.. Han kommer som nummer fyra i våran familj, alltså inte lika viktig som oss=) Så är det när man inte vill sätta på sig det jag vill.
Inlägg
Alla kommentarer
