Trist!!

När folk inte kan få göra det dom vill, men en tankeställare för mig. Daniels kompis har pajat knät, idag kom svaret, korsbandet av och 6-12 månaders väntetid för lagning. Stackars han! Jag kan verkligen vara så jävla less på hockeyn många gånger, el när det händer något som jag vill göra och inte kan pga träning. Men när en människa som älskar hockey inte kan spela pga skada känns det rent ut sagt hemskt, men jag får mig en tankeställare att om det hade varit Daniel så hade jag haft en deppad, grinig, arg sambo hemma. Nu har jag en glad sambi iaf. Även om inte Daniel förstår idag, vad vi står ut med här hemma så kommer ändå den dagen när han inte spelar längre, och då kommer han förstå vad vi gjort för han, anpassat mattider pga träningar/match, kunnat gjort saker själv mm mm. Jag vet att det skulle vara väldigt svårt om jag oxå spelat en lagsport, om det varit träningar på samma dag osv, men tror ändå att det går och lösa om man bara vill och är villig själv, inte bara ser mörkret. Jag tycker det är skitkul att Daniel spelar, men vi har haft så många bråk oxå. Men jag ser ändå ett slut och då kommer min tid att vara inne=)
S åkte med oss hem i lördags, när han sitter och pratar och jag inser hur trist han tycker det är, så är det som en kniv går rakt in i hjärtat. Sen självklart finns det ju vissa som kanske tycker det är skitkul med hockey, men blir inte ledsna om dom inte kan vara med. Daniel skulle aldrig känna efter en gång extra, utan han är så dum åt andra hållet ist att han spelar sjuk, halvsjuk, halvskadad allmänt dum. Det vet jag att S oxå skulle göra, så därför känns det ännu tristare att det just är han som drabbas.