Tankar!!!

När man inte mår bra så kommer tankarna fram väldigt mycket, idag gick tankarna till mina föräldrar och mig själv som förälder. Jag har insett att man är ALDRIG riktigt tacksam till sina föräldrar iaf inte jag. Har alltid tagit saker för givet. Jag har spelat fotboll nästan hela mitt liv, tränat minst tre dagar i veckan och matcher på det. Mina föräldrar var ALLTID med, skjutsade mig till träningarna, var ALLTID med på matcherna cuperna ja allt. För mig var det självklart att dom skulle vara med, tog alltid för givet att dom skjutsade, hämtade. När jag kom upp i tonåren och var ute på kvällarna så hämtade dom ALDRIG mig. Mamma sa alltid att om du kommer dit så får du ta dig hem, det går bussar, vi kör dig till träningar matcher självklart för att dom själva ville men ändå. Jag tyckte självklart att dom var dom elakaste föräldrarna som inte hämtade mig från discon, fester mm. Jag skulle aldrig göra så mot mina barn. Men nu när man inser hur mycket tid dom har lagt ner på en så förstår man verkligen varför dom inte hämtade på helgerna. Min kompis, dom är sex syskon, hennes föräldrar var oxå ALLTID med på allting till ALLLA barnen, förstå dom då?? Mina föräldrar hade iaf "bara" två barn. Jag vet att jag och Jennie har gått många gånger från Rimbo hem till henne som bodde lite utanför, hennes föräldrar hämtade inte heller så ofta på helgerna, dom hade ju inte fått gjort annat än bo i bilen, det gjorde dom ändå hela veckorna plus matcherna på helgerna. Jag vet att både jag och Jenne har varit arga många gånger på våra föräldrar, men först nu när Philip börjat spela hockey, fotboll så inser man verkligen vad föräldrarna gjort för en. Mina föräldrar har alltid satt mig och min bror i första hand, dom åkte på sin första semester själva när vi vart vuxna, hur sjukt är inte det då?? Dom har berättat i efterhand hur dom satt på kvällarna och vände på varje krona för att jag och Johan skulle ha det bra, men har man eget företag så går det upp och ner. Dom åt inte middag varje kväll och kämpade verkligen ett tag när företaget gick dåligt, men vi märkte ingenting, vi åkte utomlands ändå vi pkte till fjällen ändå. För oss har pappas företag alltid gått bra eftersom vi har ALDRIG blivit lidande. Nu är det ju så att det var bara en viss period det gick dåligt för företaget så det har ju inte alltid gjort det. Men dom lade ändå allt på oss. Det är ju så fortfarande, som i helgen så kom dom hit för att vi ska få det fint, då offrar dom en helg, fast dom egentligen inte behöver det. Vi kan alltid komma och gå som vi vill hemma hos dom. Dom är barnvakt så fort dom kan, åker och tittar på Philip så fort dom kan, följer Daniels matcher på datorn om dom inte är och tittar. Nej lite mer tacksam borde man bli, inte ta allt så självklart hela tiden. Om man jämför mig och Daniel så har vi verkligen helt skilda uppväxter, när jag frågar han hur han känner så säger han ALLTID att han kommer som nr 8, tom katterna kommer för mig. När vi satt och prata om hur vi skulle fira hans födelsedag och vilka som skulle komma, så räknar han inte upp sin familj, dom är det första jag räknar upp. Han säger bara, jag har blivit sviken så många gånger med allt, jag är ju nr 8 så förvänta dig inte att dom kommer. Så frågar jag blir du alrdig ledsen Daniel?? Nej jag är så van. Förstår ni?? Fatta vad hemskt.. Jag har gråtit så många tårar för den människan och jag vet att jag kommer gråta så många till. Det är verkligen så svårt att förstå hur det egentligen är, mig har ju ingen gjort någonting, jag har inga problem med hans närmaste, visst kan jag bli så arg när man ser hur Daniel mår, men man måste ändå skilja på mig och han. Han närmaste har funnits i hela hans liv, det har ju inte jag. Nej nog med tankar, men kom ihåg att visa er tacksamhet om ni tycker era föräldrar förtjänar det!!!
KRAM!!!