Hemma!

Jag är hemma, jag har fått vila upp mig. Nu längtar jag till det blir morgon igen och få vakna till små tassande ljud som kommer och lägger sig bredvid mig. Hoppas det är båda prinsarna som kommer. Snart kommer den dagen då INTE Fille vill ligga hos mamma på morgonen, då kommer det kännas som ännu en del av navelsträngen har kapats en bit. Tiden med små barn går så otroligt fort, man tar verkligen inte vara på dagarna känns det som, med Fille gjorde jag så mycket mer saker än vad Fabian kommer få göra. Kan bli arg på mig själv att Fabian inte får göra allt som Philip fick göra, men sedan när jag lägger ihop 1+1 och inser att varken Fabian el Philip kommer komma ihåg vad dom gjort som små. Det är verkligen bara mitt samvete som gör det jobbigt. Varför blir det så med andra barnet? Jag vet att när man bara hade ett barn var allt så mycket enklare, men om jag räknar ut hur mycket jag och Fabian är ensamma så hade vi kunnat åka jorden runt 10 gånger. Man ska inte ha dåligt samvete, för man gör trots allt sitt bästa. Nej nu ska jag inte tänka mer på det här utan nu ska jag krypa ner bredvid en alldeles alldeles underbar Katt=) Japp så är det väljer katten ist för Daniel denna natt man måste ju få lite variation.