Hmmm!

Jag vet inte hur ni har det i eran familj där ute? Men jag har tänkt på en sak hur män och kvinnor är olika i ett förhållande. Iaf i vårt. Jag börjar med att vakna, bland det första sakerna jag tänker på är vad vi ska ha till middag och vilken tid vi måste äta pga träningar hit och dit för Daniel och Philip. Har till 99% svar på vad det blir till middag om någon frågar kl 8 på morgonen. Idag när jag pratade med Daniel så frågar han: Jag vet inte vad jag ska ge ungarna för mat innan träningarna. Då ska man ju svara se vad som finns och laga något. Nej då berättar man vad han ska göra. Är inte det galet? Samma sak när jag är och jobbar ringer jag alltid på morgonen och frågar om dom är vakna, har ätit frukost kommit ihåg saker till skolan mm. Men varför egentligen? Litar jag inte på min sambo el??
Men den största skillnaden är ändå när man kommer hem från jobbet. Som idag stressade jag hem för att hinna hämta Fabian innan Daniels träning. Skynda mig hem för att äta middag ja ni vet. Det är absolut inte så som Daniel har det, han kommer hem efter jobbet slänger sig till 98% i soffan och kollar igenom text-tv, kanske datorn, frågar vad det blir till middag och ligger väldigt ofta på soffan tills det är middag. Men helt allvarligt så tror jag inte han gör det med flit utan män funkar så. Som idag när jag kom hem så hade Daniel städat och donat fast jag var dum och sa att han inte behövde det, så när han är hemma hela dagen gör han saker, men inte när han jobbar. Hur har ni det? Skulle oxå tycka det var skitskönt att sätta arslet i soffan, fötterna på bordet och bara få vara en stund när man kommer hem. Kanske skulle funka men vi kvinnor funkar inte så tror jag.. Jag kanske tänker helt fel, men det är så det känns.
Jag är absolut inte perfekt och oxå väldigt lat många gånger. Men man har alltid en planering i huvudet även om det gäller barnvakt mat ja allt möjligt.